Mellanför

En gång flyktingbarn, alltid flyktingbarn.
Vi springer som om vi inte gjort annat
Fram och tillbaka över gränsen, mellan rummen
och korridorerna är skyddsrum. Våra hjärtan gigantiska nyckelknippor
som avslöjar vår position för fienden. En gång springa, alltid spring.

Det är som en nedförsbacke, bror. Champagnedrömmar och bitches.
Tranströmer och absint. Japanska småflickor i gigantiska robotar.
Vi flyter genom väggarna. Från skinnjacka till kostym, skateboard
till rullväska. Samma klickande ljud mot asfalten

En dag återvänder vi alla till de märkliga planeter vi kom ifrån.
Begynnelsen är en punkt på en linje eller ett inplastat foto i dina
föräldrars lägenhet. Fem våningar över Hisingens blöta gräs och
tusen våningar under avgasmolnen. Jag ligger med mitt vuxna huvud i
min mammas knä och gråter. Min nya bror i Stockholm,
han säger att han slutat känna sig halv.
Att han bestämt sig för att vara dubbelt så hel istället.

En gång flyktingbarn, alltid flyktingbarn.
Vi springer som om vi inte gjort annat. Muskulösa vader, stora käftar,
stora hjärtan. Korridorerna, krigsfält, omklädningsrum och böneplatser.
Vattnet i innerörat imiterar vågmaskinen på äventyrsbadet.

Jag berättar för min bror om drömprocesserna. Hjärnan samlar all data,
alla intryck, möten, idéer, händelser och människor och lägger dem i
två handflator. Händerna börjar väva en berättelse och det är det som
är drömmen. Samma som berättelsen. Den skrivs samtidigt som vi samlar
data, damm och dagar. Öppnar en dörr och stänger en annan.

Gud och agenterna i första Matrixfilmen. Kyssen på Jacks hand.
Tyler Durdens sista min. Spöket i Spirited Away. Vemodet i tågstationen.

Känslan av ensamhet i meditation eller när jag åker tåg. Nya människor
och hur jag vill röra vid dem med handen men vet att det inte är okej. Vi
har ju aldrig träffats innan. Det har vi visst.

En gång flyktingbarn, alltid flyktingbarn.
Vi springer som om vi inte gjort annat.
Lämnar sånger bakom oss för att hitta tillbaka. Veta var vi kom ifrån.
Fram och tillbaka genom rummen. En dörr stängs och en andra flyger upp
av trycket. Rummet förändras när antalet andetag fördubblas. Språket är
en kod. Gröna bokstäver som faller ner i skärmen, stirrar du tillräckligt
länge ser du bilderna. Binära ansikten, sagor. Du ser kulans väg genom
luften redan innan den lämnat mynningen och dörren stängs.