Jag tror

Panflöjtsindianerna på torget slutar sjunga
Molnen hänger tunga Sticker i vänstra lungan
Småflickorna och blattarna Dom slutar prata
Och deras handsfrees faller gravitationslöst mot gatan
Överallt hörs krig Bränt hår börjar lukta
Människorna i staden försvinner i små rökpuffar
De som lever har ett huvud och ett frågetecken
över att det som blivit kvar av folk är jackor och kepsar
Jag tror
Han behöver ett vapen
Jag tror
Han behöver bli förälskad
Jag tror
Han behöver något mera
Han behöver något mera
Han behöver explodera
Alla människor i staden
Dom dom Försvinner i små rökpuffar
De som är kvar blir rädda och duckar
Överallt ligger högar med kläder vädret är
Elektricitet med en bränd doft av lädret är
Som barn i sina vagnar De andas i kvadrater
Flaskan hölls hårt Faller nu mot gatan
Han stannar upp en sekund Handen fattar efter hud
Ljuset växlar till neon Sekundrarna blir ljud
Jag tror
Han behöver ett vapen
Jag tror
Han behöver bli förälskad
Jag tror
Han behöver något mera
Han behöver något mera
Han behöver explodera